När kärleksrelationen blir bortprioriterad

Anna Bennich KarlstedtFörälder, Gravid

Trötthet och stress. Oro och frustration. Otillräcklighet och ojämlikhet. Föräldraskapet kommer ofta till oss med en massa biverkningar, utöver den där himlastormande och outtömliga kärleken för det lilla barnet. Många upplever småbarnsåren som den mest pressade under sin livstid, och det är inte konstigt att man börjar fundera på om man kommer att klara sig igenom det här tillsammans. När man är under stor press och stress tänker och agerar man inte alltid rationellt och långsiktigt.

En del väljer att bita ihop under den jobbigaste tiden och ta konsekvenserna senare, när ork finns. Andra väljer en vardag med bråk och irritation varje dag. Men hur kan man göra för att hantera sin vardag bättre tillsammans när man står där, mitt i livet, och känner att orken är slut? Och hur länge är det okej att stå ut innan man ger upp? Vi träffade vår expert och psykolog Anna Bennich Karlstedt för att få lite tips och råd på vägen.

Hej Anna! Om man lever i en relation där man konstant bråkar, ofta om småsaker, men man aldrig kommer någonvart. Hur kan man göra för att börja bryta det negativa mönstret?

– Det är precis den signalen man behöver ha koll på – att man aldrig kommer någonvart med grälen. Att bråka och tjafsa om småsaker när man är dödstrött och där de egna behoven ständigt sätts åt sidan är ju inte så konstigt. Kan man bara säga förlåt till varandra, och mellan irritationsmomenten också ha det bra tillsammans behöver man inte vara så orolig. Men om bråken avlöser varandra och man aldrig hittar en lösning, då är det bara meningslöst och bortkastat.

Så steg ett är att uppmärksamma att grälen kommer ofta och aldrig leder till förändring. Då behöver man ”backa hem” och sluta diskutera sakfrågorna, utan snarare lyfta diskussionen till själva grälsituationerna.

Steg två är att ställa sig frågorna, hur kan vi bråka lite mindre? Vad ska vi göra när vi blir arga? Hur kan vi prata med varandra på ett annat sätt än nu?

Steg tre kan vara att kartlägga situationerna lite mer. Vad är det främst vi bråkar om? Och – i en stund när vi inte redan är osams om dem utan när vi är sams och har det bra – problemlösa kring det. Om vi bråkar om vem som städar upp leksaker från golvet mest, kan man lägga det på schema varannan dag? Om vi bråkar om matsituationerna runt middagsbordet, vilka regler kan gälla? Man får komma ihåg att gräl mellan föräldrar är värre för barnen än de eventuella regler eller icke-regler som startar grälen. Vad kan släppas på? Leta kompromissar.

Och kom ihåg: den du förhandlar med är inte din motståndare i ett krig där din största uppgift är att vinna och förgöra fienden – det är din partner. Med alla sina knäppa sidor, men också med sidor som du blivit kär i. Vilka är dessa? Påminn er om det mellan varven. Var snälla emot varandra. (Så ofta det går.) Fråga er: Vad kan jag göra som min partner kommer att bli glad eller tacksam över idag? Viktigt är dock att båda gör det ibland, inte bara den ena.

Efter att man blivit tre personer i familjen är det många som istället väljer att vara tysta, sätta sina egna behov åt sidan och fokusera på barnet. Man slutar att prata helt med varandra om viktiga saker. Vad är riskerna med det beteendet och hur kan man ta sig ur tystnaden?

– Det finns vissa risker med det, även om det också är viktigt att komma ihåg att småbarnsåren är påfrestande. Det är snudd på omöjligt att ha det som man hade det innan 100% fokus på en bebis, sömnbrist och uppochnervänt liv på flera sätt. Samtidigt är just det, att fortsätta prata med varandra, att fortsätta vara nyfiken på sin partner, en av ”nycklarna” för en långvarig relation. Så om man lyckas ha små stunder, mellan varven, där man faktiskt umgås lite, frågar om den andres jobb eller telefonsamtalet med mamma eller hur löpturen gått, eller fnissa ihop åt sin konstiga granne, eller ibland drömma lite ihop: när vi äntligen får sova, när vi kan åka iväg en helg, vart skulle vi vilja åka då?

Har man någon kväll av sådant småprat då och då, kanske bara tio minuter i soffan ibland, så är det lättare att känna att det fortfarande (mellan blöjor och gympapåsar och matsäckar och tusen skor i hallen och ständig brist på sömn) – finns ett ”vi”.

Vilka tips och råd kring konflikthantering under småbarnstiden har du för att öka förutsättningarna för en långsiktig och lycklig relation?

– Att komma ihåg att det inte alltid kommer att vara så här (de stunder som känns jobbiga eller sömnlösa eller bråkiga). Att jobba på sin relation lite då och då. Fråga sig: Vad behöver vi nu för att stärka oss lite, och hur kan vi orka med det en halvtimme här, en kväll där, en lördagsförmiddag där.

Att försöka bryta ner de tuffare perioderna i mindre enheter kan göra att det känns mindre jobbiga. Istället för att se att jag ”aldrig har någon egentid” under de här månaderna, försöka lägga märke till de små stunderna då det faktiskt är härligt, mysigt och lugnt. Återhämtning innebär inte bara lediga helger eller veckor med bra sömn. Återhämtning kan vara en stund på en balkong. Gå en promenad runt huset. Dricka en kopp te och tänd ljus en kväll precis innan läggdags. Hålla varandras hand en stund. Den där acceptansen kan kännas rätt tuff när det är som jobbigast, men att försöka hålla fatt i den lite då och då kan lindra.

Sen – be om hjälp! Vi är så himla rädda för att stör andra eller visa oss svaga. Men nu är inte rätt tid för ”ensam är stark”. Vems föräldrar kan laga en stor gryta som man kan frysa in? Vems kompisar kan ta ut ungarna i parken en förmiddag så att ni kan få sova en timme? Vilken granne kan hämta hem ett barn från förskolan någon dag? Praktiskt stöd är en enorm hjälp när det är ”undantagstillstånd”. Så våga fråga!

 

 
LIFE WITH KIDS - SIGNA UPP FÖR PERSONLIGA BREV!

Med våra dagliga mailutskick får du som gravid och förstaårs­förälder stöd och råd för ett tryggare föräldraskap. Signa upp redan idag!

Läs mer här

 
© Life with Kids 2018  

 

Anna är leg.psykolog med inriktning på relationer och stresshantering. Vi ser henne ofta i Nyhetsmorgon där hon svarar på relationsfrågor och hon har skrivit böckerna “Vägen genom skilsmässan” och “Sjukt stressad”.