Tre tips för att få relationen att överleva småbarnsåren

Anna Bennich KarlstedtBarn, Bebis, Förälder, Gravid

När man väl kommit över den första chocken och omställningen när en ny liten familjemedlem kommit till familjen, infinner sig nästa fas – man ska försöka hitta sina nya roller. Nu är man ju inte bara någons partner, man är också föräldrar som ska uppfostra ett barn. Och så var det ju det där med kärleksrelationen…

Det kan vara nog så svårt att hitta sin egen identitet som förälder och för många tar det tid att landa. Under det första året med barn handlar det mesta om den lilla människan i familjen och man balanserar den totala lyckan och stora kärleken med trötthet, oro, frustration och otillräcklighet. Man fastnar lätt i de praktiska frågorna om mat, bajs, pengar, ledighet, jobb, inköp och sömn och glömmer eller orkar inte vårda relationen till varandra på samma sätt som tidigare. Månaderna blir till år, ett par ungar kommer till och vips så känner man knappt den där individen man delat säng med de senaste 20 åren.

Så hur gör man för att hålla kärleken vid liv under småbarnstiden? Eller är man dömd att misslyckas? Vi kontaktade vår relationsexpert, psykologen Anna Bennich Karlstedt, för att ställa våra frågor.

Hej Anna! Kan du hjälpa oss att reda ut det här med att hålla kärleken vid liv när man lever ett i övrigt pressat liv? Vilka är framgångsfaktorerna och vad är viktigast att fokusera på under första året med ett barn?

Att få barn är turbulent och många par vittnar om en verklighet som liknar beskrivningen här ovan. Utifrån det tänker jag främst på tre saker:

1. Acceptans.

Ha lite acceptans den första tiden för att allt är upp och ner. Man behöver inte bli orolig över att sexet inte är lika frekvent som tidigare, eller att man inte hinner med varandra på samma sätt som innan barnet kom och ställde det mesta på ända (på gott och ont!). Det är bra att tänka tålamod den första tiden, som ju mellan varven kan liknas vid ett slags undantagstillstånd.

2. Glöm inte de små sakerna.

Att relationen inte får lika mycket tid är ju inte så konstigt. Det går kanske inte att ligga och prata i sängen om morgnarna eller äta en lång söndagsfrukost just nu. Försök att uppskatta de lite kortare stunderna. Tänk inte att en kvart i soffan inte räknas, för det gör den. Glöm inte le mot varandra, klappa på kinden, pussas i hallen. Säg ”Jag tycker om dig”. De små ömhetsbeteendena kan verkligen få ihop oss, hålla levande ett ”vi”.

3. Glöm inte att prata!

När vi får barn och kanske glider isär lite mitt upp i olika behov, olika trötthetsfaser, orostankar eller bara förälskelsefas i den nya lilla underbara varelsen – då är kommunikationen superviktig. Att sätta ord på något som är annorlunda eller besvärligt är inte samma sak som att förstora det. Tvärtom! Att prata om det som är jobbigt kan snarare hjälpa till att avdramatisera det. Dessutom blir det lättare att problemlösa när man vet hur den andra upplever det. Pratar vi inte så riskerar ett problem snarare att växa och sprida ut sig, när vi försöker gissa vad som händer hos någon annan.

Om man exempelvis inte orkar ha sex så brukar man visa det på ett icke verbalt sätt. Att dra sig undan på kvällen, gäspa högt, säga: ”Jag är så trött” till exempel. Hos den andre kan det väcka känslor av att vara oattraktiv, bortvald, oälskad. Om man istället säger: ”Jag vet att vi inte har så mycket sex just nu. Det handlar inte om dig utan om att jag är så himla trött och bara tänker på sömn. Hur är det för dig just nu och kan vi prata lite om hur vi ska hantera olikheterna lite?” Då minskar risken att problemet blir onda spiraler av otydliga budskap som tar sig andra skepnader, och dessutom kanske man hittar någon lösning eller kompromiss.

Om man är gravid just nu, finns det något sätt att tänka och förbereda relationen för det nya familjelivet redan innan barnet kommer, för att öka chanserna att lyckas?

– Ja, man kan ju förbereda sig genom att lyssna på andra, läsa och dela upplevelser. Inte bara på tillputsade intervjuer med perfekta mammor och barn, utan på forum där verkligheten delas. Men sen går det inte att förbereda sig mer. Man måste komma ihåg att även de allra mest pålästa föräldrarna hamnar i chockfas ofta. Jag tror att man kan prata om det, ”Du, när vi sen hamnar i chock och kanske någon av oss blir låga och orkeslösa, hur ska vi hantera det?” Och så resonera lite utifrån det. Kanske göra en krisplan, vem man ska ringa när det börjar bli jobbigt. Sen tror jag att acceptans och tålamod är bra ledord, som får ta vid beroende på hur det blir för just vår familj att bli flera.

Om det redan har gått 3-4 år sedan man fick barn och man känner att det var längesen man hittade på nåt kul ihop? Den fysiska närheten av varandra har ersatts av barnens och man inte längre pratar om annat än det praktiska, hur börjar man bryta mönstret och hitta tillbaka till varandra?

– Med risk för att vara tjatig: Sätt ord på det! Att synliggöra och tydliggöra ett problem är en förutsättning för att komma tillrätta med det. Ta upp det vid något tillfälle när man inte redan är irriterad eller arg. Då kommer det ofta ut som ett anklagande och skapar försvarsinställning hos den andre. Försök att prata om det utan att kritisera för mycket. Sen handlar det ofta om att öka närheten och samhörigheten i små steg. Börja med att göra ett ömhetsbeteende om dagen gentemot varandra. Det kan vara en komplimang eller en snäll handling. ”Jag kan hämta på förskolan idag och ta en långpromenad på vägen hem så du får sova lite”. Att öka lite ömhet och vänlighet kan göra susen för en relation.

Sen, dela ansvaret att göra lite mer roligt ihop. Välj en spännande serie att se tillsammans. Eller lägg bort skärmar och koka en kopp te och ställ lite frågor till varandra. Både hur man haft det på jobbet och vad man skulle göra om man fick frågan om att åka till månen. Eller så.

 
LIFE WITH KIDS - SIGNA UPP FÖR PERSONLIGA BREV!

Med våra dagliga mailutskick får du som gravid och förstaårs­förälder stöd och råd för ett tryggare föräldraskap. Signa upp redan idag!

Läs mer här

 
© Life with Kids 2018  

 

Anna är leg.psykolog med inriktning på relationer och stresshantering. Vi ser henne ofta i Nyhetsmorgon där hon svarar på relationsfrågor och hon har skrivit böckerna “Vägen genom skilsmässan” och “Sjukt stressad”.