Trotsiga tvååringar!

Petra Krantz LindgrenBarn, Förälder

Om du inte tidigare har känt hur det känns att bli styrd av ditt barn, så kommer du garanterat att uppleva det när hen är två-tre år. Då börjar en intensiv självständighetsfas hos barnet som plötsligt, i princip över en natt, fått för sig att hen kan allt själv. ”-NEJ! KAN SJÄLV!” är de vanligaste orden som kommer ut ur den lilla munnen och så snart du gör en ansträngning att hjälpa till eller att säga ifrån möts du av ett magplask och ett vrål som du inte trodde den lilla var kapabel till.

Det kan ju låta lite gulligt på pappret, men för många är den här perioden den allra jobbigaste man som förälder har gått igenom. Man upplever att man bråkar om allt och att det aldrig tar slut. Däremot tar den egna energin slut, ganska fort. Vi behöver förstå mer om det här och hur vi kan hjälpa våra små med det här så smidigt som möjligt. Vi kontaktade vår expert och beteendevetare Petra Krantz Lindgren för att reda ut begreppet trots.

Hej Petra! Kan du hjälpa oss att reda ut det här med trots? Vad är det som händer med barn när de är runt 2,5 år och varför är de så arga?

Ett ”trotsigt” barn är ett barn som strävar efter att få mer inflytande över sitt eget liv. Att ta ansvar för sitt eget liv. Att uppleva sig själv som en duglig, kapabel och kompetent individ.

Just den här typen av behov ökar radikalt och nästan över en natt vid några tillfällen i livet: första gången i två-treårsåldern, sedan igen i sexårsåldern och ytterligare en gång i tonåren. När barnet då plötsligt en morgon säger ”kan själv” och ”vill själv” gäller det för oss föräldrar att hänga med i svängarna och möta detta ökade behov av självständighet med öppenhet och välkomnande. Tyvärr är vi sällan så kvicka till omställning. Istället för att svara ”härligt älskling, klart du skall göra det själv!” kommer ett högst spontant ”nämen det kan du ju inte alls det!” över läpparna. Jesper Juul har sagt det så fantastiskt bra i boken ditt Ditt kompetenta barn: det är föräldrarna, inte barnen, som trotsar! ”Barnen blir självständiga och de vuxna blir trotsiga.”

Hur kan man bäst bemöta ett barn som är i den här självständighetsfasen?

-Den förälder som på traditionellt manér letar efter ett ”verktyg” eller en ”metod” för att ”hantera trots” hittar förmodligen strategier som att avleda barnets uppmärksamhet, att ignorera det trotsiga beteendet, att låta barnet ”lugna ner sig” på sitt rum eller att titta barnet i ögonen och samtidigt säga ”nej!” med skarp röst.

Om föräldern istället fokuserar på vilket behov som barnet försöker tillgodose genom sitt beteende blir förhållningssättet ett helt annat. Då möter föräldern barnet genom att hjälpa henne att tillgodose det behov som ligger bakom beteendet. Föräldern strävar efter att ge barnet större inflytande över sitt eget liv och skapar möjligheter för barnet att uppleva sig som duglig, kapabel och kompetent. Den underliggande tanken är att om barnet får hjälp att tillgodose sitt behov av självständighet på konstruktiva sätt behöver hon inte ta till destruktiva strategier. Annorlunda uttryckt, barnet slipper ”trotsa”.

Vad bör jag som förälder tänka på för att hjälpa mitt barn igenom detta?
  1. Låt barnet bestämma fler saker själv än vad hon fått göra tidigare: om hon skall duscha före eller efter middagen, vilka kläder hon skall ha på sig, om hon vill följa med mamma till mormor och morfar eller stanna hemma med pappa.

  2. Ge barnet ansvar. Fråga henne gärna! ”Finns det något här hemma som du skulle vilja ta ansvar för?” Jag minns ett tillfälle när min son var fem år och jag ställde den här frågan till honom. Han svarade genom att gå och plocka ut alla skor ur hallgarderoben, skura skohyllan och väggarna i garderoben och sedan ställa in alla skor i fin ordning igen. Gissa om hans upplevelse av att vara duglig, kapabel och kompetent ökade i och med det!

  3. Fråga barnet om råd. ”Tycker du att jag skall välja den röda eller den ljusblå skjortan idag? Vilket halsband tycker du att jag skall ta?”

  4. Ge barnet förtroendefulla uppdrag. ”Tror du att du skulle kunna gå in och köpa en liter mjölk om jag väntar här utanför med lillasyster?” Låt barnet svara i telefon, hämta saker i mataffären, hjälpa dig låsa bilen, sköta låneapparaten själv på biblioteket osv.

  5. Lär barnet nya färdigheter. Smöra smörgåsen, sätta på dvd-spelaren, skicka sms till morfar, baka en sockerkaka. Här kan det också vara värt att fråga barnet: ”Finns det något du inte kan som du skulle vilja lära dig?” Man kan få de mest underbara svar. Tänk på att ta dem på allvar! Vill barnet lära sig flyga till månen får ni bryta ner det i genomförbara steg där första steget kanske innebär att ni går till biblioteket och lånar en bok om astronauter. Vill barnet lära sig göra frivolter kanske ni börjar med kullerbyttor?

 

 
LIFE WITH KIDS - SIGNA UPP FÖR PERSONLIGA BREV!

Med våra dagliga mailutskick får du som gravid och förstaårs­förälder stöd och råd för ett tryggare föräldraskap. Signa upp redan idag!

Läs mer här

 
© Life with Kids 2018  

 

Petra Krantz Lindgren är beteendevetare och arbetar med vuxna som vill utveckla sina relationer med barn – vuxna som längtar efter ömsesidig respekt och samarbete. Hon håller kurser och föreläsningar, och är författare till boken ”Med känsla för barns självkänsla”. Hon driver också bloggen ”En annan du” på sin hemsida petrakrantzlindgren.se.